fredag 20 juli 2018

Skrattar bäst som skrattar sist?


En av förra veckans orosmoment med semesterresan var om vi skulle få besök av rådjur eller hjortar när vi var borta, men det fick vi som tur var inte. För två år sedan när vi kom hem från en Norgeresa var situationen en helt annan. Då hade djuren varit inne på tomten och dels ätit växter men framförallt fejat och/eller ätit på stammarna på vissa träd och buskar. En sak är väl när rosenknoppar eller perenner äts upp, plantorna överlever ju ändå. Mycket värre är det när djuren ger sig på stammarna, det betyder så gott som alltid en säker död och/eller skador som inte går att reparera.

När träd eller buskar skadas så illa att de ser ut att gå mot en säker död brukar jag vara beredd att gräva upp och lägga på komposten på en gång, jag står inte ut med att se eländet. För två år sedan blev en jättefin Japansk Lönn, Acer palmatum 'Katsura' ringbarkad och halvt uppäten och jag gav upp direkt. Som tur är gjorde inte maken det. Han kapade stammen där trädet var skadat och ställde resterna i en kruka. Året efter kom det små skott och nu två år efter är ett nytt träd på gång. Vi har satt det i en rabatt där det ska få stå kvar, Dagliljorna runt om får flytta på sig när trädet har blivit större.


Det känns ibland som att rådjuren och hjortarna är riktiga finsmakare som bara ger sig på det man är allra mest rädd om. I samma veva gav de sig nämligen på Solfjäderstallen, Sciadopitys verticillata. Som tur är var den förhållandevis ny och hade två huvudstammar och de skadade bara den ena. Den tog vi bort och trädet börjar nu se ganska fint ut igen.


Ett annat barrträd som fick stora skador var Himalaya-enen, Juniperus squamata 'Meyeri' där huvudstammen åts upp. Vi fick leda upp en annan gren som huvudstam och även om den inte är lika snygg som ursprunget så ser det ok ut.


Annat som brukar ryka när rådjur och hjortar är i farten är rosor och det har nog varit en av anledningarna till att jag inte har varit så sugen på att ha rosor i trädgården. Vem vill ha ett gäng rosbuskar som hela tiden saknar blomning? Men med Trico Garden och våra höga staket har jag lyckats skydda rosorna detta år och de klarade sig även nu när vi var bortresta. Och synen av rosorna som äntligen har fått möjlighet att växa till sig och samtidigt bjuda på generös blomning gör att även jag börjar bli en rosälskare:-)







Och som ytterligare ett steg för att hålla djuren borta förlänger vi nu våra bambustaket även till södra sidan av tomten (sedan drygt ett år har vi bambustaket på norra och östra sidan). Nu blir skateten så höga att djuren omöjligt kan ta sig in.


Så får vi se då vem som skrattar sist och bäst den här gången - vi eller djuren.

Till sist en liten gullig historia om det där med att aldrig ge upp en planta. Vi hade förra året ett lite olivträd i kruka som fick övervintra i gästhuset. Det såg allt annat än piggt ut i våras, men vi flyttade ut det på vinst och förlust. Treåringen som har varit en flitig vattnare av krukorna (de har aldrig varit så välvattnade som i år) har vattnat det vi trodde var ett dött träd och titta - det lever.



Här är det nog tråringen som får skratta sist och säga "vad var det jag sa"? :-)

onsdag 18 juli 2018

Hem till trädgården


I en vecka har vi varit på resande fot i vackra Hälsingland i strålande solsken precis varje dag. En mysig vecka med familj, vänner, god mat och många bad men också med den ständiga oron över hur det ser ut hemma. Hur kommer växterna må? Hur går det med krukorna vi ställde i skuggan innan vi for? Kommer det finnas vatten kvar i brunnen när vi kommer hem och kommer vi klara oss undan bränderna?

Någon större anledning till oro var det ändå inte skulle det visa sig. Visst slokade en hel del i trädgården och det ser lite risigt ut, men vi hade vatten i kran och efter några timmar med korsdrag gick inomhustemperaturen ned från 34,7 till 30,3 grader....... Igår kväll låg fokuset på att vattna det som slokade som mest i krukor och växthus och det allra mesta har repat sig nu. Idag har vi hämtat vatten och fyllt på i dammarna och under veckan kommer vi fortsätta punktbevattna där behovet är som störst samt rensa bort gula blad och vissna blommor - med sax och sekatör kan man uträtta underverk:-)

Något tema i bilderna finns det inte denna gången, bara lite blandat av sånt som just nu visar sig från sin bästa sida trots värme och torka samt några som har det betydligt jobbigare tyvärr.

Vid parkeringen har vi en Passionsblomma i en kruka. En trevlig syn att komma hem till:-)


Rosorna har klarat sig förvånansvärt bra i värmen till trots för att de inte på långa vägar har fått så mycket vatten som man rekommenderar.


Klematisen 'Etoile Violett' har kastat i väg en ranka och tagit insektshotellet i besittning.


Klematis 'Jackmanii' planterades förra hösten och blommar nu för första gången.


I söderläge mot en skyddande vägg stortrivs både rosor och Klematis


Våra gamla Parkrhododendron har inte fått något vatten alls och ser inte glada ut.


Samma gäller denna Ormbunken. Inget jag har planterat, den har slagit sig ner här på eget bevåg så det är inget jag sörjer direkt även om den är snyggare när den står upp.


Den gulbladiga Kornellen har en hel del bruna blad bland de gula.


Medan Smällspirean och Flädern som står brevid ser ut att må prima.


Samma sak med Ärtcypressen, Chamaecyparis pisifera 'Filifera Nana' som är hur fin som helst.


Att Humlen får gula blad mitt i sommaren har jag inte varit med om förut. Den brukar klara sig oavsett väder.


Denna stackaren är inte heller nöjd med läget. 


 Hortensiorna i lådan vid gästhuset däremot har en massiv blomning på gång. Kul att det är så många olika färgnyanser till trots för att det bara är två plantor.


Vidjehortensian 'Annabelle' däremot är lite mer tveksam. Bladen hänger och jag tycker att blomklasarna är betydligt mindre än vad de brukar vara.


Samma med Klematisen 'Arabelle'. Den blommar, men blommorna är mycket mindre än de brukar vara.


Barrväxterna är nog den gruppen växter i trädgården som klarar torkan allra bäst. Här en Hiba, Thujopsis dolabrata.


Gullflockan skulle nog må bra av lite vatten.


Den har fått betydligt mindre än Solfjäderslönnen, Acer shirasawanum 'Aureum' som är en av de prioriterade.


Skenkamelian, Stewartia pseudocamelia, som vi köpte förra året utvecklas fint. Om jag ska välja en favorit bland alla våra träd så väljer jag nog denna. Tycker den är oerhörd vacker!


Så där, det var lite blandat från vår trädgård. Andras trädgårdar kan du läsa om här hos det utmärkta initiativet Trädgårdsfägring.

söndag 8 juli 2018

Nya projekt


Under den gångna veckan har maken påbörjat nästa projekt i den lite skuggigare delen av trädgården. Grusgångarna har blivit ersatta av gatsten och en trappa i den brantaste delen ner mot komposterna är under konstruktion.




I och med att hela den gamla grusgången inte har stenlagts har det hux flux dykt upp nya ytor att plantera i - inget jag har något emot:-)






Vi kommer troligtvis att flytta de stora stenarna som har utgjort rabattkanter och lägga dem som ny kant mot stengången. Först var jag inne på att låta stenarna ligga kvar, men nu när allt är på plats har jag ändrat uppfattning.......inget ovanligt att det blir så. En sak är att visualisera en tanke i huvudet, något helt annat blir det ofta när man ser det i verkligheten.

Nästa steg i projektet är att sätta upp bambustaket längs tomtgränsen. Vi har gjort det i en annan del av trädgården och jag tror det kommer bli bra även här. Just nu är "utsikten" inget att njuta av precis



Och till sist ska vi byta ut jorden i de här två planteringarna och fylla ut med växter bland buskarna och träden som står där nu (och kämpar för livet i näringsfattig och snustorr jord.)


Så där - då blev vi inte sysslolösa den här sommaren heller :-)