Sågen har varit framme

I vår trädgård finns det tre gamla äppelträd. Deras vara eller inte vara har varit osäkert mer än en gång, men än så länge står de kvar. Ett av dem blev kraftigt decimerat när vi var tvungna att byta reningsverk för ett par år sedan, men fungerar nu som klätterstöd för en Klematis. De andra två har fått stå kvar.....ända fram tills idag.

Eftersom vi har bestämt oss för att göra ganska stora ändringar i den nedre delen av trädgården har vi återigen funderat på att eventuellt ta bort ett eller flera av äppelträden. Men det är inte bara att såga ner gamla äppelträd, även om de inte mår riktigt bra, inte alltid ger frukt eller åtminstone ätlig frukt och dels är ganska mycket i vägen när man ska gå i trädgårdens nedre del. För å andra sidan är de charmigt gamla och mossiga och fina åtminstone när de blommar.

Äppelträdet som har varit mest aktuellt att ta bort är det i mitten på bilden (från juni 2016). Så medan två-åringen sov i förmiddags gick resten av familjen ut med sågen.

Först en "före-bild" tagen idag från samma ställe som bilden ovan.

Maken sågar

Medan femåringen och hunden hjälper till med att dra bort grenarna.

För det blev bara grenar, vi tog nämligen inte bort trädet den här gången heller. Stammen och ett par grenar får stå kvar och vara snyggt mossiga och krokiga klätterstöd till en ros och/eller en Klematis. Tips på klätterrosor tas gärna emot om ni har några. Trädet är knappt tre meter högt och vi bor i zon 2/3. Jag ser för mig en vit eller svagt rosa ros, men är även öppen för andra förslag.

Till sist en "efter-bild". Inte så lätt att någon skillnad på så långt håll när det mesta går i grått, men mer för att det känns obligatorisk med före-och efterbilder i ett inlägg som detta:-)

Årets första insats

Årets första arbetsinsats i trädgården blev att beskära vindruvorna, vilket jag gjorde i går. Vi har fyra sorters vindruvor, två av dem är planterade i söderläge mot ena växthuset och de andra två är planterade inne i det andra växthuset (som är oisolerat). Båda har alltså ett skyddat läge och går jättebra hos oss här i zon 2/3.

Bilden är tagen i mitten av juli förra året och visar de två plantorna som växer på friland. Här är ingen sommarbeskärning gjord än. Bara ett par veckor senare är rankorna så långa så de täcker större delen av taket på växthuset om man inte klipper dem

Innan vi skaffade vindruvor var jag lite skraj för det där med beskärning. Av någon anledning är jag ofta det, vare sig det handlar om rosor, klematis, vindruvor eller annat. Men just när det gäller vindruvor verkar det svårt att misslyckas. Man klipper tillbaka dem nästan helt och hållet på vintern (så det bara blir en huvudstam kvar) och på sommaren får man beskära för att optimera skörden. Vindruvsplantor har en helt makalös växtkraft och varje sommar blir jag förvånad över hur mycket som måste klippas bort. Mer om beskärning och plantering av vindruvor finns att läsa på bland annat den här sidan.

Denna bilden är från 1:a september och nu har jag beskurit plantorna ett par gånger. Jag brukar klippa bort de längsta rankorna som letar sig upp på taket eller över staketet. Dessutom klipper jag bort ganska många blad, klipper man inte bort blad blir det annars bara en enorm bladmassa som skuggar både druvor och växterna inne i växthuset.

Våra vindruvor är av sorterna Vitis 'Boskoop Glory', Vitis 'Vanessa', Vitis 'Zilga' och Vitis 'Himrod'. De två förstnämnda är planterade på friland och de två senare i växthuset. Vilken sort som är godast törs jag inte uttala mig om - jag glömmer bort vilken som är vilken när det är skördetid:-)

Hög tid att beskära vindruvorna

I maj köpte vi två sorters vindruvor som vi planterade i söderläge vid växthuset. Där trivdes de bra och gav till och med några druvor i höstas.

Enligt "bruksanvisningen" vi fick när vi köpte vindruvorna så skall de beskäras i november eller december. Jag har tyvärr inte beskurit dem än, vilket jag ångrar nu.
Anledningen är att det har snöat ganska mycket hos oss den senaste veckan och för att komma åt vindruvorna måste jag först skotta bort ungefär en meter snö.

Så kan det gå när man skjuter upp saker som bör göras. Nästa höst skall jag definitivt inte vänta till december med beskärningen i alla fall!

Städa, städa varje fredag......

De senaste dagarna har jag ägnat åt att "städa" i trädgården. Vår trädgård var mer eller mindre igenvuxen när vi flyttade hit för två år sedan och efterhand som vi röjer och planterar nytt så gäller det att hålla efter det som vi har hunnit göra iordning. Det är massor kvar att röja, men det känns viktigt att hålla fint i de delarna av trädgården som numera faktiskt är fina.

Så istället för att ta itu med nya rabatter och projekt har jag de senaste dagarna röjt sly,rensat ogräs under rhododendron-buskarna, börjat gallra frukt och klippt bort en del vattenskott på äppelträden (varken gallringen eller beskärningen är klar än), lagt en stenkant runt nya bergsrabatten, klippt bort några grenar på plymspireorna som hade lagt sig i grusgången, krattat grusgången samt sist men inte minst beskurit krypoxbären.

Vår tomt är brant och i flera av slänterna har tidigare ägare planterat krypoxbär. Jag tycker de är helt ok men min man är mindre förtjust. Det är möjligt att vi kommer ta bort några av de på sikt, men än så länge får de stå kvar - vi har massor av andra projekt att ta tag i innan vi tar bort krypoxbären.

Krypoxbär är en buske jag kan rekommendera till branta slänter (åtminstone om man bor i son 2/3 som vi). De är vintergröna, blommar snyggt i juni, får fina röda bär på hösten och klarar sig stort sett utan skötsel. Man bör dock se till att de håller sig "innanför ramarna", annars får man slita som jag har gjort de sista dagarna. Krypoxbärens grenar kan nämligen bli väldigt långa. Jag har de senaste två dagarna kämpat med flera meter långa grenar som har krupit in under gräsmattan någon meter för att sedan dyka upp igen och växa vidare och sätta rötter i gräsmattan. Dessutom har huvudgrenen sidogrenar som gör samma sak. Det blev till att riva och slita och använda sekatören flitigt.

Den nedre slänten som är täckt av gräs nu har vi planer på att göra om så småningom. Dels för att det är jobbigt att klippa gräset där, dels för att det inte är fint som det är nu. Jordlagret är ganska tunt här och så fort det är uppehåll några dagar så gulnar gräset. Vi får väl se vad det blir av slänten så småningom, några idèer har vi väl men det får jag återkomma till.

På bilden nedan är slänten med krypoxbär längst till vänster.

Grenarna från krypoxbären körde jag i kompostkvarnen. Jag gjorde det utanför boden bara någon meter från två av våra stora, fina doftschersminer. De blommar för fullt nu och det var en ren njutning att stå där och lukta på blommorna. Det kändes som en fin belöning efter att ha slitit hårt med beskärningen:-)

P.S. Pionerna står upp fortfarande trots både regn och blåst på förmiddagen idag. Jag är så glad att jag har satt upp stöd åt de (även om det bara är fula, gröna metallbågar).Nu hoppas jag på fint väder ett tag framöver så blommorna klarar sig så länge som möjligt.

Lägesrapport

Jag har bloggat om några pågående projekt senaste månaden. Dags nu för en rapport om hur det har gått så här långt.

De två Helleborus Niger jag köpte i vintras fick flytta ut i fredags. Den ena fick bo med de andra tre julrosorna och den andra i den andra änden av samma rabatt. Just nu står den i solen, men om några veckor kommer den skuggas av en ormbunke och en plymspirea.

Häcken (som jag tror är rosenspirea) som beskars hårt verkar ha klarat beskärningen. Det är inte lätt att se på bilden, men det finns några röda skott bland alla torra pinnar.

Den första backsippan började blomma i lördags. De andra två är fulla med knoppar som inte har slagit ut än.

Den första löken har börjat spira (om det är en gul, röd eller silverlök vet jag ej)

Den ena rabarbern har börjat få blad. Den andra ser lite mer tveksam ut, men jag håller tummarna för att den också kommer igång snart.

Potatisarna har fått fina groddar

Frösådderna lever och frodas (här representerade av persilja, chili och tomat)

Och sist men inte minst; växthuset (designat och byggt av min kreativa och händige man) är så gott som klart. Några småsaker återstår, men det går att använda nu och invigdes i helgen:-)

Beskärning av häcken

Vår trädgård är gammal och man kan se att den har varit jättefin en gång i tiden. Enligt grannen hade en tidigare ägare anlitat en trädgårdsmästare för att sköta om trädgården, men de senaste 20 åren har det inte gjorts något alls förutom klippning av gräsmattorna.

Det finns ganska många buskar och några häckar i vår trädgård. Några känner jag igen, andra är jag lite mera osäker på. Risiga och övervuxna är de flesta iallafall:-)

Från garaget nede vid vägen går en ganska brant grusgång upp mot huset som ligger nästan högst upp på tomten (tomten är brant). Längst ner vid garaget är det en häck på vänster sidan av grusgången (när man kommer uppifrån). Jag TROR att det är rosenspirea, men är inte säker. Säkert är iallafall att häcken behövde en klippning, den växte både in i grusgången och in i trädgården där äppelträden står. Denna bilden är från juni 2011.

Plymspireorna på höger sidan är inget problem. De vissnar ju ner varje höst och är lätta att klippa till när de tar för stor plats i gången. Rosenspirean (???) har vi så långt klippt på sidan när den har tagit för stor plats. Men buskarna var risiga så nu bestämde jag mig för att beskära. Eftersom jag är osäker på vad detta är och därmed osäker på hur det skall beskäras så tänkte jag från en början bara gallra. Men efter att ha försökt ett tag på den första busken så gav jag upp tanken på gallring. Kvistarna var ett enda virrvarr och det var omöjligt att få ordning på det. Så jag satsar på att dessa buskar tål att skäras ner till 10-20 cm över marken. För så här ser det ut nu:-)

Jorden verkar vara bra här, jag antar att alla löv och fallfrukt från äppelträden har bidragit till detta. Nu har jag gödslat med hönsgödsel också och sen får vi se om det blir någon häck i sommar. Blomning lär vi väl få vänta på tills 2013, men det gör inte så mycket. Dessutom står ett par buskar kvar (nere vid staketet) som förhoppningsvis kommer blomma iår. Vi har planer på att röja hela slänten där så jag klippte inte ner de buskarna. Återstår att se om vi hinner röja denna sommaren eller om det blir ett projekt för 2013:-)

Kerria

I min nya trädgård finns det gott om buskar och träd. Några känner jag igen, andra har jag läst mig till vilka det är och några vet jag fortfarande inte vad det är. En ny bekantskap för mig som finns här är Kerria. Den tillhör tydligen familjen rosväxter och förekommer naturligt i Kina och Japan. Arten är den ända i släktet.

Min Kerria är till stora delar dött ris, men några gröna kvistar och gula blommor finns det bland allt det döda. Den blommade när vi flyttade hit i början på juni och för en vecka sedan började en andra blomning. Jag har läst att man bör gallra bort döda grenar på vårvintern, ett annat alternativ är att skära ner hela busken till marken, men då uteblir blomningen det året. Att jag måste gallra döda grenar till våren är helt klart, men jag undrar om jag kanske måste skära ner hela busken eftersom den är så gles och dom flesta grenarna är döda. Vad tror ni? Tips tas tacksamt emot:-)

Här är busken bland krypoxbär och hallon och dött ris



Och här är en närbild på en av blommorna



Kerrian är en trevlig, ny bekantskap för mig och jag är mycket glad för att någon tidigare ägare valde att plantera den.

Beskärning av äppelträd

Jag kan inte påstå att jag är så imponerad av mina egna blogginlägg för tiden. Det är inte så mycket intressant jag har att komma med. Det känns inte så kul att blogga nästan uteslutande om beskärning, trädfällning och annat röjarbete. Men, det är vad trädgården handlar om för vår del nu, och bloggen vill jag också kunna använda som dokumentation för mig själv. Så, då får det bli lite tråkiga inlägg emellanåt.....förhoppningsvis blir det mer intressanta inlägg nästa år:-)

Förra helgen var det dags att beskära fruktträden som inte har skötts om på flera år. Vi har ett körsbärsträd och tre äppelträd på tomten. Körsbären verkar fåglarna ta hand om, men på äppelträden är det hur mycket frukt som helst. Det gör inte så mycket att det inte blir några körsbär (även om jag gärna skulle vilja ha några att sylta). Trädet är vackert ändå och skall få stå kvar.

Så här såg trädet ut innan beskärning (och som vanligt har jag lyckats få med lite annat på bilden också. Denna gången diverse beskärningsredskap)



Och så här ser trädet ut efter beskärning. Som synes tog vi inte så mycket, bara ett par grenar som var i vägen när man går på grusgången på vänster sida om trädet eller i trappan på höger sida om trädet.



Här är våra tre äppelträd före beskärningen





Och så här ser träden ut ur en lite annan vinkel efter ganska hård beskärning



Jag har hört att man inte skall beskära för hårt på träd som inte har beskurits rätt på ett antal år. Tydligen skall trädet svara med jättemycket vattenskott då. Om detta stämmer vet jag inte, men det var iallafall inget råd vi följde. Vi beskar hårt, problemet med vattenskott får vi ta när det kommer:-)