Gigantisk

För ganska exakt fem år sedan, i slutet av juli 2011, fick jag fem sticklingar av Blodfläder, Sambucus Nigra 'Black Lace' av min norska bloggvän Marit.

Två av dem lyckades vi rota och få att överleva och de är nu två mycket uppskattade buskar i vår trädgård. Den ena är ungefär två meter hög och har ett ganska luftigt växtsätt - precis som de flesta beskrivningar av Blodfläder säger att de ska bli. Den andra däremot, följer inga "riktlinjer" - den är en bra bit över tre meter hög och nog drygt två meter bred. Växtsättet är allt annat än "luftigt" - här pratar vi massiv bladmassa och hur mycket grenar som helst.

Denna busken står i söderläge vid vår parkering med ett litet berg bakom och dessutom i en upphöjd rabatt - mer gynnsamt kan det inte bli på vår blåsiga tomt. Tanken med placeringen var att busken skulle fungera som ett insynsskydd mot grannen vilket den gör med bravur!

I denna rabatten växer även Perukbusken, Cotinus cogyggria 'Royal Purple' som matchar flädern perfekt i färgen. Mellan dessa har jag planterat en Skobandssolros, Helianthus salcifolius, men den får verkligen kämpa för att ta sig fram mellan de andra två buskarna (hör till saken att jag med jämna mellanrum beskär flädern för att Skobandssolrosen ska få lite plats också)

En annan som fått ge vika är en Praktklätt, Lychnis x arkwrightii 'Orange Zwerg'

Även buskpionen verkar tycka att grannen breder ut sig lite väl mycket nu.

Båda våra Blodflädrar har haft MYCKET bladlöss i år, men det verkar inte störa dem nämnvärt. 

Blodflädern är härdig till zon 3-4, och trivs i soligt läge och väldränerad jord. Den är torktålig och kan beskäras och/eller stammas upp om man vill. Den blommar i slutet av juni och början av juli och man kan göra saft på både blommorna och de svarta bären (vilket jag aldrig har testat). En mycket trevlig buske som jag är så tacksam över att ha i trädgården - tack än en gång Marit, för sticklingarna, det var bra material du skickade :-)

Sambucus nigra 'Black Lace'

För ganska exakt tre år sedan fick jag sticklingar av den mörkbladiga flädern Sambucus nigra 'Black Lace' av min norska bloggvän Marit.

Fem sticklingar fick jag och två lyckades jag rota och få att överleva. De två har nu blivit två fina, stora buskar.

Den största har vi planterat i rabatten vid parkeringen. Den växer i ett varmt och skyddat läge och trivs hur bra som helst där. Titta bara hur stor den har blivit både på höjden och bredden.

Den har "vuxit ihop" med en Skobandssolros, Helianthus salicifolius, och en orange Praktklätt, Lychnis x arkwrightii 'Orange Zwerg'.

Just kombinationen med Praktklätten är faktiskt rätt snygg även om färgerna på blommorna inte alls är i samma färgskala.

Den andra busken står i slänten ner mot garaget, även den i ett skyddat läge. Den är något mindre och framför allt inte lika bred.

Sambucus nigra 'Black Lace' är härdig till zon 4 och trivs i soliga lägen. Hos mig växer den i sandig jord. På hösten får den svarta bär och man lär kunna göra saft på bären och blommorna precis som med vanlig fläder, men det har jag aldrig testat.

Så här lätt kan det alltså vara att få stora, fina buskar av sticklingar. Stort tack än en gång till Marit!

Min mammas Hortensia

Min mamma har en jättefin Hortensia i sin trädgård. Vilken sort det är vet jag inte. Så här fint blommade den när jag var på besök i mitten av augusti.

Och så här fina är de fem sticklingarna jag tog av mammas planta (bilden är från idag)

Nu är det bara att hålla tummarna för att de skall klara vintern!

Generositet

Jag slutar aldrig glädjas åt den generositet som trädgårdsintresserade människor visar. Tänk vilka enorma mängder växter som sprids som frön, sticklingar, avläggare och småplantor bland oss "trädgårdsnördar". Jag skulle tro att det är växter för ganska stora belopp som är i omlopp, men betalningarna är ofta obefintliga. Man delar gärna med sig utan tanke på egen ekonomisk vinning, många vill knappt att man ens ersätter de för porto eller andra utgifter.

De senaste veckorna har jag haft tur att "drabbas" av denna generositet. För ett par veckor sedan kom en väninna hit på middag och hon hade med sig denna.

En Pseudofumaria lutea som har fått flytta in i "ö-rabatten". Jag är medveten om att den sprider sig villigt, men där står den på ett ställe omgiven av berg så den kan inte ta sig så långt.

I torsdags förra veckan kom min mamma hit och hon hade också med sig godbitar (kanske inte så konstigt att ens mamma delar med sig, men glädjen att få är lika stor oavsett vem givaren är)

Mamma hade med sig sticklingar av Kolkwitzia....

....och små plantor av någon sorts Doronicum (okänt vilken sort). För säkerhets skull tog mamma bort all jord från rötterna innan hon åkte hit. Det är knepiga regler för att transportera växter mellan Norge och EU så det är bäst att vara på säkra sidan:-)

Jag har även haft tur att få sticklingar av en person som jag aldrig har träffat men som jag har kontakt med via bloggen. Dessa kom i posten i fredags

Fem sticklingar av den underbart vackra Sambucus Nigra 'Black lace'. Tack återigen snälla Marit!

Och som inte detta vore nog så är det fröer på väg från en annan människa i Norge som jag inte heller har träffat men som på ett trädgårdsforum erbjöd sig att skicka fröer mot porto.

Dagens bukett går till alla generösa, underbara trädgårdsvänner - kända och okända!

Vi borde ha mera lavendel i trädgården....

.....sa min man här om dagen. Och det har han alldeles rätt i.

Så idag plockade jag 16 sticklingar från mina "Hidcote Blue" och satte i krukor med såjord. Jag har aldrig testat att ta lavendelsticklingar tidigare, men jag har läst att det skall vara ett lätt sätt att föröka lavendel så nu är det bara att hålla tummarna för att det går vägen.

Sticklingarna står skuggigt och på samma ställe som julrossådden som jag gjorde för några veckor sedan.

Om man söker på nätet om lavendelsticklingar så får man mängder med träffar och nästan lika många olika tips på hur man skall göra. Någon säger att man måste ha såjord, andra säger planteringsjord. Några sticker dom direkt i marken, andra i krukor. Några tar sticklingar på våren och andra på hösten. Den enda gemensamma nämnaren är att det är viktigt att sticklingen har en "klack". Att få till den där klacken var faktiskt lite knivigt tycker jag, men jag tror jag lyckades skapligt iallafall. Jag tänkte hursomhelst ta en ny omgång sticklingar i augusti (om jag kommer ihåg det:-), så får vi se om vårsticklingar eller höststicklingar fungerar bäst:-)