Det måste kännas rätt i magen

För ungefär ett år sedan blev vi tillfrågade om vi kunde tänka oss att visa vår trädgård på Sällskapet Trädgårdsamatörernas riksmöte 2018 som ska vara i Stockholm nu i mitten av juni. Vi blev förstås jättesmickrade och tackade ja nästan med det samma. Att dessa "proffs bland amatörer" skulle vara intresserade av vår trädgård var ju väldigt roligt och kändes som ett kvitto på att vi håller på att skapa något bra.

Efter några veckor, när det hela började sjunka in, blev vi dock mer tveksamma. Vi känner oss själv rätt och vet att vi skulle vilja hinna fixa till en hel del ofärdigt i trädgården först och insåg då även hur mycket tid detta skulle kräva. Och eftersom vi båda jobbar skulle den tiden i så fall behöva tas från vår lediga tid på kvällar och helger och det skulle inte kännas rätt mot dessa två - våra söner på tre och sex år.

Så vi ändrade oss och tackade nej till detta trevliga erbjudande redan förra sommaren. Det kändes lite som att jag sviker min förening, men samtidigt inser jag ju att dygnet inte har mer än 24 timmar och det ska vara praktiskt genomförbart också.

Beslutet att tacka nej innebar att vi kan fortsätta jobba på i den takt och ordning vi vill i trädgården (och även ta pauser från den ibland), och ett av makens viktiga och stora projekt denna våren har varit att göra detta.

Kanske inte så lätt att se vad detta är, men det är numera helt och hållet ungarnas område. Vår trädgård är ju väldigt brant och även om det är roligt att springa, klättra och leka kurragömma här så kan man ju inte leka helt obehindrat. Det finns en hel del trappor, planteringar och annat i vägen om man säger så:-)

Så på en av trädgårdens plattare delar (givetvis en terrasserad del det också) står numera studsmattan i sällskap av en inhägnad hemmabygd bollplan

Här spelas det fotboll, innebandy, basket mm. Orsaken till att det är inhägnat är att man ska slippa springa långt ner i trädgården för att jaga bortsparkade bollar. Med en höjdskillnad på tolv meter på sina ställen kan en boll som sparkas iväg lätt försvinna annars.

Strax nedanför finns en altan där vi föräldrar kan sitta i hammocken och njuta av matcherna (om vi nu inte blir inbjudna att vara med)

Och tidiga, vackra morgnar som igår, kan man även prioritera bort trädgårdsprojekten för att istället gå över vägen och ner till badbryggan och fånga nya småfiskar till en av trädgårdsdammarna - ett roligt äventyr. Fiskarna brukar klara sig ett par-tre år och växer till sig och är pigga.

Det är morgnar som dessa, när man inte känner vare sig stress eller press på att fixa klart till en visning utan kan njuta av livet med barnen, som beslutet känns extra rätt och det känns extra bra i magen:-) Trädgården kommer vi säkert hinna visa så småningom ändå och trädgårdsvänner och bloggläsare är alltid välkomna - det är bara att höra av sig!