När man lyfter på täcket....

....tittar de fram, några av alla de vi har saknat så länge.

Gullflockan, Hacquetia epipactis 'Thor' ser ut att kunna bli riktigt stor och fin i år.

Brödgranen, Araucaria araucana ser också ut att ha klarat vintern bra. 

Även Kryptomerian, Cryptomeria japonica 'Dinger' ser pigg ut.

Och mera krävs det inte för att en trädgårdsnörd ska bli lite extra glad och varm i hjärtat en solig vårdag i april :-)

Liten och ensam

Snöklockor och snödroppar är bland det finaste jag vet. När vi flyttade hit hade jag förhoppningar om att det skulle finnas just Snödroppar i trädgården, det gör ju ofta det i gamla trädgårdar. Och visst fanns det, men inte i de mängderna jag drömde om. Detta är nämligen hela beståndet.

Snödroppar bör man helst köpa och plantera "in the green" vad jag har förstått. Det innebär att man köper och planterar dem på våren, efter att de har blommat över, medan bladen fortfarande är gröna. Jag har aldrig kommit till skott och köpt flera Snödroppar så tills vidare får jag väl njuta av de få vi har (som jag misstänker inte trivs så värst bra eftersom de är pyttesmå och inte har förökat sig)

Snart så

Mitten av mars och våren är på gång. Fortfarande har vi både kalla dagar och nätter men det gör inte så mycket. Maken jobbar för fullt i trädgården så fort han har tid över - det ska göras gångar, byggas nya rabatter, blandas jord och flera andra sysslor som med fördel görs så här års innan trädgården har vaknat på allvar.

Själv har jag klippt ner Klematisar, krattat löv och lite annat småpyssel. Och inte minst har vi varit ute och njutit hela familjen - samtidigt som vi smider planer, diskuterar möjligheter och funderar på vilka växter som måste införskaffas.

Och det bästa av allt är att ljuset är tillbaka igen så man kan gå ut  tidigt på morgonen och lyssna på fåglarna - det är inte mycket som slår en morgonrunda i trädgården!

Här är några bilder från en morgonrunda förra helgen.

Salvian har fortfarande blad kvar från förra året.

Uppstammade, hängande träd är fint tycker jag. Lärk till vänster, Sälg till höger

De perenna Stockrosorna som blommar från juli tills vintern kommer är bland de första som spirar på våren.

   Påskliljor på gång.

 
    Julrosorna har knoppar

"Fula slänten" börjar bli riktigt fin nu.

Saxifraga xurbium 'Aureopunctata', en fin marktäckare som är fräsch året om.

Ormbunken, Polystichum setiferum 'Plumosum multilobum är även den grön och fin året om.

 
Grönt året om är också gräset Carex morowii 'Ice Dance'. Det sprider sig ohämmat och kan bli ett besvärligt ogräs, jag har satt mina i en hylla i en av våra slänter så jag kan ha kontroll på det.

 

 

Trillium-lycka

Förra våren köpte jag fem sorters Trillium av Jonny Andresen. Alla fem planterades i de nygjorda våtbäddarna och efter bara någon vecka var de uppätna av rådjur. Eftersom plantorna var små och nyplanterade var jag inte alltför optimistisk till att de skulle överleva, så gissa om lyckan är total just nu när alla fem har spirat och ser fina ut. En av dem har till och med börjat blomma.

Trillium grandiflorum

Jag har inte sett knoppar på någon av de andra plantorna än, så det troliga är att det bara blir denna som blommar i år. Men med tanke på att jag trodde att plantorna hade dött så känns det ju fantastiskt att faktiskt få se en blomma!

Trillium är en typisk woodlandväxt som trivs i halvskuggigt läge. Jorden bör vara näringsrik, mullrik och fuktighetshållande (dock inte blöt). De sprider sig långsamt med underjordiska rotstockar och går att dela. Har man tålamod kan man så Trillium, men man får räkna med att det tar 5-7 år innan man får se dem blomma.

Ett kärt återseende

Igår kom sonen och jag hem från en tio dagars vistelse i Norge hos släkt och vänner. Maken och hunden stannade hemma den här gången och vattnade och pysslade med diverse projekt.

Det var riktigt spännande att komma hem igen igår kväll - jisses vad det hinner hända saker i trädgården på bara tio dagar!

I växthusen är det snart dags att skörda. När vi for var både paprikorna och gurkorna pyttesmå - det är de inte nu!

Till min glädje upptäckte jag att ett par av Schersminerna fortfarande blommar och sprider sin underbara doft i trädgården, detta är den största av våra fyra buskar.

Flera av mina nyinköpta Dagliljor har börjat blomma, här 'Frans Hals'

Och till sist det säkraste "beviset" för att vi nu är i andra halvan av juli - våra gamla, perenna Stockrosor framför ena källardörren har börjat blomma. De brukar blomma långt in på hösten och är riktigt snygga tycker jag trots att färgmatchningen med huset och dörren kanske inte är någon höjdare:-)

Premiär

Idag var det stor premiär här hemma....premiär och rekord på en gång faktiskt. Meteorologerna har hela veckan pratat om uppehåll och ungefär fem grader idag. Uppehåll var det dåligt med på förmiddagen, men efter lunch klarnade det upp och då var det snabbt på med långkalsonger, fleecetröja, trädgårdsbyxor och gummistövlar. Sedan var jag ute i nästan tre timmar och njöt hejdlöst av ogräsrensning och flyttning av sten och ris. Årets första trädgårdsdag med andra ord, och den är rekordtidig i år. Det har aldrig hänt att jag har grävt i trädgården så tidigt som 16:e februari någonsin.

Att gräva var inga problem idag - det var inte antydan till tjäle i jorden. Och överallt finns det växter som precis som jag är mer än redo för vår nu. Hoppas, hoppas bara att vi inte får en mars månad som den vi hade ifjol. Väderleksrapporterna för resten av februari lovar i alla fall gott:-)

Här är några av alla som står klara i startgroparna

Phyteuma nigrum. Skotten ser stora ut, men jämför med tallbarren så ser ni hur små de är i verkligheten. Dessa frösådde jag förra vintern men fick inte se mycket till dem sedan. Det visade sig att de var riktiga snigelfavoriter tyvärr. I år skall jag vakta dem bättre än förra året - tur i alla fall att de ser ut att vara starka och att de verkar ha etablerat sig trots allt.

Den här buskpionen, Paeonia suffruticosa, köpte jag på rea sent i höstas. Den har fått stå kvar i krukan (som jag grävde ner i grönsakslandet) och verkar inte ha några problem med det.

Min lilla ynkliga Kaprifol har knoppar också.

Hoppas den växer till sig - jag har nämligen en dröm om att den så småningom skall klättra upp och täcka berget bakom den. Min mormor och morfar hade ett berg i sin trädgård som var täckt av kaprifol och det var helt ljuvligt.

Knoppar har även den mörka flädern, Sambucus nigra 'Black lace'. Denna fick jag som stickling av min norska blogvän Marit sommaren 2012 och den har vuxit på bra. Hoppas jag får se blommor på den i år.

Sen kan jag konstatera att den här lilla skönheten verkar må bra också.

Denna vet jag inte mycket om. Min man kom hem med den i höstas - han hade hittat den tokbilligt på rea. Det är en Hebe, men vilken sort det är vet jag inte. Tyvärr var den bara märkt med Hebe och inget mer.

En underbar dag hade jag i trädgården och lyckan blev total när jag träffade på flera av dessa när jag grävde

Livs levande daggmaskar den 16:e februari! Lika ivriga som jag på att komma igång med allt arbete som behövs göras:-)

Perenna stockrosor

Vi har varit hos släktingar i Hälsingland några dagar och jisses vad det hinner hända saker i trädgården på bara fem dagar! Det växer verkligen så det knakar denna regniga sommar. Just nu har vi högsommarvärme och det tackar perennerna (och även ogräset) för med att växa i rekordfart.

Annars tycker jag att min trädgård är i lite av ett vakuum just nu. Mycket har blommat över och det som blommar nu tar inte "för sig" på samma sätt som t.ex fingerborgsblommor, pioner och schersminer.

Men visst finns det glädjeämnen nu också. Det största just nu är stockrosorna. Jag har alltid trott att de var bienna, men jag har nu fått lära mig att det även finns perenna stockrosor. Detta är vår tredje sommar här och vi har stockrosor som kommer igen varje år från samma plantor. De står intill husväggen i skyddat läge i en liten rabatt som är mycket torr och som har mager jord. Det verkar inte störa alls, de blir lika höga och fina varje år.

Det är en salig blandning av färger

Först ut varje år är de rosa

Sedan kommer de svagt gula

Sedan de gammelrosa

Och till sist de mörkröda. Dessa är mera vinröda än mörkröda och färgen på bilden stämmer inte riktigt.

Plymspirea

Plymspirea, Aruncus dioicus, finns det gott om i vår trädgård. De flesta växer längs med grusgången som en häck, men det dyker också upp små självsådda Plymspireor lite här och där.

Plymspirea är en tålig perenn som kan bli mycket gammal och som inte kräver så mycket för att trivas. Hos oss har den överlevt trots obefintlig skötsel i ca 20 år. Denna våren gav jag häcken av Plymspirea pelleterad hönsgödsel samt lite blandad kompost (hushållskompost blandat med trädgårdskompost) och det verkar den ha gillat. Den växer så man nästan kan se det med blotta ögat och den högsta plantan mäter nu 185 cm.

Rabatten framför Plymspirean (på bilden nedan) fortsätter längs med grusgången. Här växer just nu självsådda växter, delade växter och sånt som inte har fått någon plats i andra rabatter än. Jag hoppas hinna göra iordning rabatten under sommaren, vi får se hur det går:-) Precis framför Plymspirean växer en stor rugge med Iris av okänd sort. Irisen och Plymspirean brukar blomma samtidigt och det är en snygg kombination.

Nu har det slutat regna efter drygt två dygns (nästan) oavbrutet regn. Senaste dygnet fick vi 27 mm regn, så totalt har vi fått 42 mm sedan natten till fredag. Tyvärr kom det inte bara regn utan det blev riktigt kallt (5-6 grader) och blåste hårt också. Skönt att lutande granen hann fällas innan blåsten iallafall, jag är rädd att den hade fällt sig själv annars:-)

Vårtörel

Vårtörel, Euphorbia cyparissias, är en ganska ny bekantskap för mig. Den växer på berget högst upp på tomten bland syrener, krypoxbär, diverse sly och ogräs.

Vårtöreln verkar vara en tålig växt som tål torka och tunt jordlager. Här blommar den snällt utan att få vare sig vatten eller näring. Det hör till saken att vi bara har fått 13 mm regn i maj och inget regn alls de senaste 2 1/2 veckorna, men det verkar inte störa Vårtöreln.

Jag har läst på lite om Vårtörel och den sprider sig tydligen både med rötter och frön. Vidare har den en giftig, vit mjölksaft. Den blommar i maj och juni med gula/limefärgade blommor. Jag tog in en bukett i helgen och då märkte jag även att Vårtöreln har en behaglig, söt doft - den doftar honung tycker jag.

Återigen skulle jag önska att jag hade en makrolins, för bilderna visar inte riktigt hur fina blommorna är på nära håll.

Liljekonvaljer

Liljekonvalj är en av mina favoriter. Både utseendet och doften är underbara! Nu har det faktiskt visat sig att jag har några få liljekonvaljer som jag inte kände till sedan tidigare i trädgården. De står i grusgången och om de har funnits där tidigare så har de nog skymts av häcken som jag klippte ner tidigare iår.

Jag hade inte trott att detta var det optimala stället för liljekonvaljer, men de verkar trivas iallafall. Det hör till saken att grusgången inte är i det allra bästa skicket. Gruslaget börjar bli ganska tunt på vissa ställen så det behövs en uppfräschning (ytterligare en punkt på vår långa "att-göra-lista). I grusgången trivs även gräs, kvickrot, kirskål, maskrosor och aklejor. Aklejorna flyttar jag till rabatterna, och resten av ogräsen för jag en ständig kamp mot. Jag rensar och nya dyker upp:-) Liljekonvaljerna kommer jag däremot inte flytta. De blommar nu och får stå kvar där de är. De trivs ju uppenbarligen.(Detta är verkligen ett av de tillfällen när jag skulle önska jag hade en makrolins).

Förgätmigej

Vi har MASSOR av Förgätmigej i vår trädgård. De fanns här när vi flyttade in och frösår och sprider sig "hej vilt". För min del får de gärna sprida sig, de är inte så svåra att ta bort om de blir för många. Jag tycker Förgätmigej är fina på försommaren, men senare på säsongen blommar de inte lika fint så då klipper jag ner de som växer i gräsmattan. I rabatterna låter jag bara några enstaka få växa, resten rensar jag bort.

Men just nu är det otroligt vackert med Förgätmigej som här i gräset under Doftschersminen, så här blir inte gräset klippt på ett tag:-)

Växtkraft

Min mamma brukar säga att vissa växter kan överleva på "luft och kärlek". Det verkar i allra högsta grad gälla denna lilla stackaren som växer på stenmuren precis vid vår ingångsdörr. Någon jord kan då åtminstone inte jag se. Hur den har hamnat där vet jag inte, men jag kan inte låta bli att imponeras över att den lever vidare år efter år utan gödsel, jord, vattning och allt annat som andra växter i trädgården bjuds på.