Jag har länge sett mig själv som en "busk/träd/perenn - person". Att fjäska för växter har inte varit min grej. Ej heller att förså, omskolera, övervintra knölar, vattna krukor och liknande. Av de orsakerna har sommarblommor och krukor knappt existerat i den här trädgården. Det har inget att göra med att jag inte gillar sommarblommor eller krukor, jag har bara inte kunnat identifiera mig med det.
Men så plötsligt händer det; jag får fixa ideér om att jag ska ha en blomsteräng, massor av Dahlior, sommarblommor i överflöd mm, mm. Så här har såtts sommarblommor så det står härliga till. Dahliaknölarna maken köpte förra året har klarat övervintringen hyfsat (vi förlorade fyra av elva knölar) och jag lyckades med vattningen förra sommaren så då passade jag på att beställa 14 nya Dahlior samt även några Montbretior. Ska det vara så ska det vara, varför mesa? 😇
I tillägg köpte jag fyra Fuchsia-sticklingar i helgen. Jag har aldrig haft Fuchsior tidigare, men har så många positiva minnen om dem från barndommen. Farmor hade flera stora, fina Fuchsior och nu drömmer jag om samma succé här. Jag har hittat massor av ställen i trädgården där det skulle passa med en kruka med Fuchsia så frågan är om jag inte måste köpa ännu flera?
Sorterna jag köpte är: 'Beacon', 'Winston Churchill', 'Carmel Blue' och 'Harry Gray'
Vad jag ska skylla detta plötsliga infall på vet jag inte. Kanske har jag en medelålderskris, kanske är det klimakteriet eller kan det vara så att jag har överdoserat antalet Youtube-visningar av engelska trädgårdsprogram under denna ovanligt långa, mörka, kalla och allmänt trista vinter? Oavsett orsak så känns det kul med lite nya teman i trädgården och lite nya saker att lära sig. Här ska det blomma i sommar, det är en sak som är säker 😄
